Många tänker sig en framtid och ser olika saker, oftast är den ljus och dom ser fram emot den. Vissa utbildar sig till läkare, vissa till poliser, vissa till ingenjörer och advokater. Oavsett vad det är dom ser sig själva jobba med så är den framtiden välbetald och ljus. Ja, det kan till och med vara som så att dom ser sig själva jobba på en bensinmack vad vet jag. Det är inte det som är poängen.

         Jag vet bara att jag ser inget av det där. Inget alls. Jag tänker på mitt förflutna och ser något helt annat. Jag ser misärer, depressioner. Tunga, ensamma och vakna nätter. Droger, alkohol, våld och brott. Rättegångar, villkorlig dom i form av övervakning med föreskrift. Olyckliga förhållanden och många dessutom. Oseriösa försök till att känna tillfällig kärlek som jag i slutändan ändå sumpade genom otrohet eller något annat idiotiskt. Jag ser en familj som var bruten i tusen bitar. Jag ser död och jag ser förfall. Jag ser mig själv som 10 år då min hund som jag älskade mer än nåt annat på jorden gick bort. Jag ser kniven jag höll emot mitt hjärta och ville dö för att vara med henne. Jag ser mig själv som kämpar olycksamt för att inte vara honom. Ett alter ego som endast givit mig sår.

        Jag ser svart, vitt och blanka papper som sakta fylls i av sig själv, utan att jag har någon som helst makt över vad det blir. Jag ser, hör, tänker och känner absolut ingenting. Jag är tom.


Tills vidare, döden är min vän och värsta fiende.

// m