Bara för att jag är ödmjuk så är jag ingen superhjälte. Näe, jag är bara ett fyllo. Visst jag bryr mig om människor och ser att någonting är fel här i världen men inte fan gör det mig till någon superhjälte, bara mänsklig. Om du frågar mig så är det rätt omänskligt egentligen. Ja, att bry sig om människor. Folk hatar så mycket nu för tiden så det känns mer mänskligt att vara ond snarare än god.

        Folk ser mig som en klok, smart och värsta häftiga personen. Är min bild av mig själv fel eller är det bara människor överlag som är i behov av någon övermänniska? Någon som alltid finns där för dom, någon som glömmer bort sig själv helt och hållet och ägnar all tid i världen åt alla andra. Oavsett så är inte jag den personen. Jag är ett själviskt fyllo som bara bryr sig om sig själv. Känn er lurade era jävla offer, känn er lurade.

        Tyler nickar med ett självbelåtet leende och flyger iväg.


Tills vidare, vi hörs.

// m

Många tänker sig en framtid och ser olika saker, oftast är den ljus och dom ser fram emot den. Vissa utbildar sig till läkare, vissa till poliser, vissa till ingenjörer och advokater. Oavsett vad det är dom ser sig själva jobba med så är den framtiden välbetald och ljus. Ja, det kan till och med vara som så att dom ser sig själva jobba på en bensinmack vad vet jag. Det är inte det som är poängen.

         Jag vet bara att jag ser inget av det där. Inget alls. Jag tänker på mitt förflutna och ser något helt annat. Jag ser misärer, depressioner. Tunga, ensamma och vakna nätter. Droger, alkohol, våld och brott. Rättegångar, villkorlig dom i form av övervakning med föreskrift. Olyckliga förhållanden och många dessutom. Oseriösa försök till att känna tillfällig kärlek som jag i slutändan ändå sumpade genom otrohet eller något annat idiotiskt. Jag ser en familj som var bruten i tusen bitar. Jag ser död och jag ser förfall. Jag ser mig själv som 10 år då min hund som jag älskade mer än nåt annat på jorden gick bort. Jag ser kniven jag höll emot mitt hjärta och ville dö för att vara med henne. Jag ser mig själv som kämpar olycksamt för att inte vara honom. Ett alter ego som endast givit mig sår.

        Jag ser svart, vitt och blanka papper som sakta fylls i av sig själv, utan att jag har någon som helst makt över vad det blir. Jag ser, hör, tänker och känner absolut ingenting. Jag är tom.


Tills vidare, döden är min vän och värsta fiende.

// m

Folk, folk lever på idyller. Illusioner av en verklighet som är präglad av ett samhälle där allting handlar om pengar och karriär. Ett hat emot friheten som en individ behöver för att fullhjärtat kunna vara sig själv. Kapitalismen är vår fiende mot vår frihet, mot vår kärlek. Varför är det så? Hur kommer det sig att vi inte vågar känna och älska oss själva och andra för den delen? Varför denna girighet?
             Jag stod inför ett val för x antal år sen. Bli en del av samhället och bli ren. Ta tag i mitt liv helt enkelt. Det gjorde jag också. Texas hette min räddning, han va den finaste lilla människan jag någonsin hade sett. Hon, ja hon va hon med stort H. Vi skulle leva med varandra för resten av våra liv. Men vad jag tror alla redan har förstått, är att så blev det verkligen inte..

             Han va inte min biologiska son och jag hade ingen som helst rätt när det väl tog slut och när det väl tog slut så ville hon inte veta av mig. I flera år nu har jag undrat varför hon va så grym och bara klippte banden, men idag vet jag. Även fast jag älskade det barnet som mitt eget och mest av hela världen så va det nog också det som va självaste problemet. Hon med stort H glömdes bort totalt i processen. Jag hade lagom kommit ut ifrån behandlingshemmet och jag visste inte alls hur man varken va en bra pappa eller en bra man för den delen. Pappa-grejen gick okej för jag gjorde allt för min Texas men att vara en man till en kvinna, det hade jag ingen aning om hur man va. Jag kunde faktiskt lika gärna ha skaffat mig en hund när det väl kommer till kritan.
              Och om jag hade varit lika smart då som idag, så hade jag nog gjort det. Inte för att jag ångrar mitt val, men för att jag hade kunnat spara mig så mycket smärta och en väldigt stor förlust. Jag kommer aldrig få se mitt barn igen. Iallafall inte på samma sätt som då. Jag kommer aldrig få hålla om honom och säga;
               - Va fin du är min son, jag älskar dig med hela mitt hjärta!
Näe, idag får jag se bilder av honom nån gång då och då ifrån hans moder. Jag vet att hon vill väl och att hon faktiskt innerst inne bryr sig, men jag kan inte låta bli att gråta varje gång och det känns bara krystat när jag väl får dom.

              Texas är en del av mitt hjärta jag alltid kommer sakna, älska och önska för resten av mitt liv. Texas, min Texas. I mig lever du vidare som min son för alltid och jag tror att innerst inne att du minns mig även om det är ett förtryckt minne tack vare tiden utan mig. Men tro mig min älskade son, jag älskar dig!

              Farväl...


Tills vidare, ehm.. jag har inget att tillägga.

// m

// m

ibland när jag står och kissar brukar jag torka av min kuk med mina händer efter att jag är klar. Sedan för jag handen mot min näsa och luktar på mina fingrar. Står kvar i någon minut för att verkligen inhalera mina dofter... Det luktar nästan gott efter ett tag. Jag är en riktig man.

Bara så ni vet så är det så här:

Det är som att hitta på en "hitta-på-maskin". Jag får folk att vilja vara kreativa. Jag är Messias. Vill du slå mig följe?
Jag vill dock endast bara skriva min poesi och mina short stories. Sen får ni göra vad ni vill.

Tills vidare, där du är, är också alla andra. Tiden är fin på det sättet.
allting är abstrakt. Till och med du!

// m

Inget slag kom, ingenting. Inte ett enda ljud, bara tystnad. Han såg på henne med sorgsna ögon och insåg sedan vad han hade gjort. Tårarna rann ner för hans kind likt ett ungt och livfullt vattenfall, han släppte efter på knogarna och vecklade ut sina händer. Hon stod där, flåsandes, gråtandes och med arga svarta ögon. Tårfyllda svarta ögon.
            Hon visste att det här skulle hända. Det hade hon sett till. Hon ville det. Men han kunde inte avsluta det. Blodet rann ner över hennes vackra ansikte. Dom spräckta ögonbrynen blev för mycket för honom. Ja, hon ville mer, men han kunde inte förmå sig till att avsluta det hela.
            - Stå inte bara där, avsluta det du påbörja för i helvete.
            - Men din jävla mes, vad är du för man egentligen? VA?!
Han vände sig om och föll ihop på marken sittandes. Hon gick in i köket och hämta en kökskniv sedan gick hon tillbaka till vardagsrummet där hennes så kallade man satt på marken, gråtandes och gungandes fram och tillbaka. Endast mummel hörde man tyst ifrån hans mun. Hon greppade om kniven hårdare på väg fram till honom. Tog sedan tag i hans hår och böjde huvudet bakåt så långt hon bara kunde. Sedan drog hon knivens blad sakta men bestämt från vänster sida ända till höger. Halsen öppnade sig på honom och blodet forsade ut. Hon böjde sig fram och viskade honfullt i hans öra:
             - Du är fan värdelös.
Hon släppte sedan taget om hans hår och han föll nästan som i ultra rapid ihop på marken. Han tog en sista blick upp mot henne liggandes i sitt eget blod precis innan ljuset släckte sig i hans ögon. Han var död. Kvinnan släppte kniven och gick sedan mot fotöljen en bit bort. Satte sig ned och lutade sig tillbaka. Tog den halvrökna ciggaretten som låg i askfatet och tände den. Ett par andetag senare när ciggen va slut gick hon in i badrummet där hon tog av sig alla sina kläder. Ställde sig i duschen och tvättade sig ren. Ren från all synd. När hon va klar gick hon in i sovrummet och ställde sig framför sängen på knä och bad sin nattbön i vanlig ordning.
             - Tack Gud för att du vakar över mig och ser till min säkerhet. Amen.
Hon lade sig på sängen och fem minuter senare sov hon djupare än den djupaste trollskog.

Grannarna hade hört skriken ifrån allt bråk så dom hade ringt polisen. När polisen kommit fram och knackat på dörren ca: si så där en 10 gånger och ropat från andra sidan utan svar, så slog dom in dörren och fick se en man liggandes på ett blodfyllt golv med avskuren hals. Dom fortsatte söka igenom lägenheten och väl inne i sovrummet hade dom hittat en kvinna liggandes på sängen sovandes och dom hade frysit till. Sekunderna senare så drog dom upp kvinnan ur sängen och slängde på en morgonrock på hennes nakna kropp. Satt på hangfängsel och sedan fört henne ut ur lägenheten och in i en polisbil. Hon hade inte sagt någonting. Livlös tystnad. Hon va iskall som nattens mörker.
             Gud ser allt.


Tills vidare, 100% uppmärksamhet.

// m