A Poets Curse
Alla poeter, filosofer, ja alla kreativa människor av alla slag lider av denna förbannelse. Vad är det då? Den enkla förklaringen är att efter en tids kreativitet så är man så slut inombords för man har använt upp all energi och kraft till sitt skapande att man tillslut bara stänger av totalt och orkar ingenting. Vet inte om det här är ett fenomen som bara jag känner av faktiskt men det tvivlar jag på. Jag är i en sån period just nu där jag känner mig helt tom och bara vill vara. Ägna mig åt att titta på film och bara ta det allmänt lugnt. Inte träffa människor, inte skapa eller skriva. Ingenting alls.
Folk som är omkring mig, snälla ta det inte på fel sätt. "it's not you, it's me". Och ni som känner mig vet att jag alltid varit så här. En ensamvarg som behöver få fly undan allt en tid och ladda upp batterierna. Det så det fungerar bara. Vill jag ha det på något annat sätt? Förmodligen inte för jag behöver det här känns det som. Få ensamtid med mig själv och mitt jag och alla mina andra personligheter. Tid att styra upp mig själv. Tid där jag ägnar mitt liv åt ingenting speciellt.
Aja, nog om detta. Ska återgå till mitt filmtittande. Kommer dock återkomma till en mer grundlig analys om just "A poets curse" för i mina öron är det väldigt intressant och jag tror många andra tycker som så också. För övrigt så kan jag ju snabbt bara säga att föregående inlägg handlar lite om "a poets curse" också. Där får ni lite mer kött på benen angående hur jag mår och känner just nu. Men som sagt, jag kommer återkomma med detta vid ett annat tillfälle.
Tills vidare, hang in there people!
// m
Ehm, "buhuu, buhuu".
Rullgardinen är nerdragen och dom vanliga gardinerna är ihopdragna så det är alldeles svart som natten.Inga lysen bara mörker. Jag sätter mig i min fotölj framför datorn och skriver. Det vita digitala pappret är tomt precis som jag inombords. Jag tar några tunga andetag och börjar skriva, men allt som kommer upp i mitt huvud är kärlek. Sex bokstäver med en innebörd som de flesta filosoferar dagligen om. Kan man som plågad författare och poet verkligen beskriva ordet kärlek när man i själva verket hatar sig själv. Låt oss vända på det hela. Kan man som lycklig musiker verkligen kunna spela blues? Hur ärligt är man egentligen mot andra, om inte annat mot sig själv? Jag är egentligen bara en vilsen pojke fast i en vuxens alkoliserade kropp i en stor värld full av lögner och svek. Vad gör man åt det då? Ingenting. Finns det något att göra? Det är ett val man gör hade min pappa sagt åt mig. För snart fem år sen lärde jag honom om ett tankesystem som har fokus på att allting som kretsar kring en är olika val man gör här i livet. Men som alla vet så är också råd ifrån andra alltid lättare att följa än sina egna. Nu när jag sitter här och raderna blir fler och fler så inser jag plötsligt att det jag sysslar med dagligen har ingen som helst betydelse. Jag har gjort mitt val. Jag kommer dö innan jag är 50 år, alkoliserad, nerknarkad och djupt depressiv. Jag har valt en långsam död.
- Varför? Frågar ni kanske.
Det frågar jag mig själv också varje dag, tro mig. Jag vet bara att jag gav upp för många år sen och dom resterande åren går jag i princip på autopilot. Förmodligen därför jag känner denna tomhet. Nästan som om att jag inte lever alls. Levande död. Min kropp känns inte riktigt som min egen och när jag ser mig själv i spegeln så ser jag någon annan. Vem är jag? Är jag verkligen honom jag ser? Är jag ämnad att leva detta liv precis så som jag gör eller finns det något bättre för just mig där ute? Och om det nu gör det, varför är jag inte där och försöker få det jag kanske är ämnad till att ha? Eller är det faktiskt som så att själva resan dit är viktigare än själva resultatet? När jag tänker som det sista jag skrev så får jag genast en lugn känsla som sveper genom min kropp likt en skön sommarbris i solens gassande hetta. Jag väljer att tro på detta för att inte falla ihop totalt. Jag gör ett val, ett litet val som förändrar allt. Allting är psykologiskt i slutändan oavsett.
Tills vidare, gör ditt val du också och slå dig fri ifrån ondo. Shit vilken skitsnackare jag är.
// m
Vardagsfilosofi?!
Jag har alltid förundrats över universums existens. Vår, mänsklighetens existens. Det finns både teodala teorier i form av en Gud. Sen finns de dom vetenskapliga teorierna som handlar om den så kallade Big Bang. Först och främst så vill jag erkänna att jag har en tro på något gudomligt, men inte i form av en gud. Laplace sa en gång:
- Jag är inte i behov av den hypotesen.
Jag vet jag har sagt det förut men låt oss nu istället spinna vidare på det här konceptet och se vart det leder oss. Så alltså, för att återgå till den teodala teorin som säger att Gud skapade universum, Gud är allsmäktig. När jag använder mig av min realism och kanske framför allt min cynism, så märker jag direkt tvekan i denna teori eller snarare kanske att man ska kalla det för 'tro' för det är ändå religion som vi pratar om. Och när jag övergår till den vetenskapliga teorin angående 'Big Bang' som handlar om en stor explosion av diverse materia och gaser som sen bildade vintergatan och dom olika planeterna och därav sen så har den så kallade evolutionen tagit vid och skapat liv. Vänta, där måste jag genast fråga mig själv och givetvis er, vad fanns egentligen innan denna kärna som exploderade och skapade vårt solsystem?
- Är vi bara en vetenskaplig händelse som blivit till av miljoner års utvecklan?
Vad fanns egentligen innan explosionen? Svart tomrum? Då helt plötsligt kan jag genast inte låta bli att återgå till den teologiska teorin där det faktiskt var en Gud som skapade allt. Men samtidigt så motsäger jag ju mig själv då för jag vet ju att utveckling sker dagligen. Och hur jag vet det utan att lyssna på andra är ju väldigt enkelt genom att bara se på sig själv. Min hjärnkapacitet är möjligtvis begränsad men jag är ju fortfarande inte ens i närheten av att ha nått den. Med andra ord så utvecklas jag dagligen. Likaså när jag tränar min kropp så utvecklas den och blir starkare. Så hur kom vi till egentligen? Vad satte igång vår existens? Går det att återskapa en ny värld med hjälp av någon form av nytt Big Bang. Lutar vår existens till yttligare en supernova som i sin tur leder till en ny värld, med nytt liv?
Frågorna är många och egentligen helt ovidkommande. Varför engagera sig i dessa existensiella frågor? Dessa frågor är något människan har frågat sig själva sen begynnelsen skulle jag tro - "Varför är jag här och vad är meningen med det?". Personligen kan jag inte låta bli att frodas i tankarna kring det men när jag väl börjar fundera så blir jag bara ledsen och deprimerad. Allt är en lögn, baksidan ljuger och framsidan pratar om vetenskap och Gud.
En QP Cheese & CO. skulle sitta fint just nu...
Tills vidare, think outside the box for a change.
// m
The End: The Misson.
Ska bli kul och se om ni alla förstår vad jag pratar om. Människor är ju överlag rätt korkade.
Förlåt, novac kom förbi och va kaxig. Det var alltså inte jag som skrev. Jag tycker ni är
klockrena! Så låt oss fortsätta en annan dag med en annan historia. För detta var historian
om The Misson.
Tills vidare, Tankar är verklighet! Och läser ni nu detta inlägg så vet ni likväl som jag att det
är både början och avslutet på "The Misson". Om ni är "första-gångs-läsare" så ber jag
er vänligen att börja läsa första inlägget av "The Misson". På återseende!
// m
Ahaa!
bloggtitel: Ahaa!
Det är nu ni börjar inse, att boken jag menar jag är så känd för är boken ni läsar nu. Med andra ord skrivs den "as we speak" så att säga. Intensivt!
Tills vidare, jag är lika förvånad som ni så jag ser mig verkligen inte som något mer än er, dock vill jag bara säga att ni är lurade igen. 5:e försöket nu va? Håller inte räkningen men uppenbarligen funkar det eftersom ni läser detta. Shit, jag är evil.
Tills vidare, på riktigt.
// m
Filmmanusförfattare.
Not till Mikael: Vadan detta? Börjar du förlora ditt självförtroende?
- Vet inte, men det är tröttsamt att alltid vara så jävla intressant.
Not till Mikael: Hallå, du har suttit i lite mer än en timme. Skärp dig.
- Okej då!
Tills vidare, puss kära läsare.
// m
Det är jätteviktigt.
Att ni alla ser filmen kreativitet för det är precis det som denna blogg handlar om. Det är precis den personen jag är. Denna blogg blir mitt språkrör det är boken jag efterlämnar mig. Internet kommer bära vidare mitt ord för evigt och jag har igen bara lurat er som läser. Försöken blir hårdare och hårdare men dock kortare. Ni inser sakta hur min list börjar bli mer och mer avancerad och tankarna mina är starkare. Intelligensen är avsevärt mycket högre. Än en gång så blir ni på bara några rader medtagna i berättelserna om mina bråkdelar av liv jag lever. Nuet är vackert på det sättet.
Tills vidare, vi hörs givetvis.
// m
Not till mikael 2
Tills vidare, ni vet att jag älskar er.
// m
Not till Mikael - posta så fort som möjligt.
Tills vidare, ha en fortsatt trevlig bråkdel av mitt liv.
// m
Seriöst!
Det är nog på tiden att ni stannar upp och börjar läsa, se och höra
vad jag har gjort. Jag må fan ha storhetsvansinne men I feel great
so fuck all ya'll. Jag är ett geni. jag är en Gud och det är mig ni ska
tillbe.
Not till Mikael: A poor second atempt. Men fortsätt. allt är bara en bråkdel
av det du gör så du har all tid i världen. Detta försök inom dessa minutrar
är bara början. Dom börjar faktiskt bli inlindade eftersom dom läser detta.
Puss läsare.
Okej, nu fick jag sms så jag får väl återgå till vad jag ville få sagt. Allt är bara
en sekund för varje blink är en tripp. Och där slarva du nästan bort dig själv för
en sekund. En lugn dock intensiv tänkar-stund.
"Okej".
Tills vidare, ha en god natts sömn. Vi ses nästa gång.
// m
Damn that's heavy shit right there.
What have you done lately?
Tills vidare, I'll be back! hahaha.
// m
Bloggen blir mitt första försök.
Skriv om den tiden i ditt liv som du vilje ta över världen mer än allt annat och lägg även till att det gjordes för bara nån minut sen. Förstår ni? Allt som händer just nu är bara en bråkdel av mitt/ditt liv men innefattar allt. Välkommen till en tripp.
On a trip 101 - Handboken för låten av samma titel.
Not till Mikael inte påtända Mikael: Gör nu detta ifall du inte lyckas göra det just nu. Det kanske kommer kännas tungt men du måste fan vi måste komma ut i världen och förändra. Ja det här är din kreativitet som pratar, det är jag som ska hjälpa dig i den 3D-grafiska världen som vi båda tvingas leva i genom varandra. Skriv för fan ner detta när du är ute ur trippen.
Flummigt som fan detta men jag ska fortsätta skriva lite till. Det kändes nästan som om jag blev avstängd där ett tag men låt oss fortsätta med historian om hur du blev tagen med storm utan att ens tänka på det själv. Lev och låt leva.
Mina kära vänner, läsare och allt annat skit och alla ni andra. Det här är bara början av historian om mig. Osammanhängande text i större proportion än du någonsin kunnat ana. Välkommen till en bråkdel av mitt liv.
Mikael Jansson, mannen bakom apjävel, killen bakom mr. man himself Mikael Novac. Det här är Jag, Mikael Jansson. Författaren av livet. Ni är i min makt nu och efter denna text kommer ni vilja höra allt om mig. Det är nu ni inser att ni blivit tagna på en ny resa alldeles nyss. Det är nu ni förstår min storhet det är nu ni förstår er svaghet. Mikael Jansson a.k.a. apjävel Mikael Novac och ärkeängeln.
Tills vidare, vi hörs som vanligt.
// m
Iskall
- Hårdare! kom igen, hårdare! Slå! Slå då för fan, slå!
Hon visste att det här skulle hända. Det hade hon sett till. Hon ville det. Men han kunde inte avsluta det. Blodet rann ner över hennes vackra ansikte. Dom spräckta ögonbrynen blev för mycket för honom. Ja, hon ville mer, men han kunde inte förmå sig till att avsluta det hela.
- Stå inte bara där, avsluta det du påbörja för i helvete.
- Men din jävla mes, vad är du för man egentligen? VA?!
Han vände sig om och föll ihop på marken sittandes. Hon gick in i köket och hämta en kökskniv sedan gick hon tillbaka till vardagsrummet där hennes så kallade man satt på marken, gråtandes och gungandes fram och tillbaka. Endast mummel hörde man tyst ifrån hans mun. Hon greppade om kniven hårdare på väg fram till honom. Tog sedan tag i hans hår och böjde huvudet bakåt så långt hon bara kunde. Sedan drog hon knivens blad sakta men bestämt från vänster sida ända till höger. Halsen öppnade sig på honom och blodet forsade ut. Hon böjde sig fram och viskade honfullt i hans öra:
- Du är fan värdelös.
Hon släppte sedan taget om hans hår och han föll nästan som i ultra rapid ihop på marken. Han tog en sista blick upp mot henne liggandes i sitt eget blod precis innan ljuset släckte sig i hans ögon. Han var död. Kvinnan släppte kniven och gick sedan mot fotöljen en bit bort. Satte sig ned och lutade sig tillbaka. Tog den halvrökna ciggaretten som låg i askfatet och tände den. Ett par andetag senare när ciggen va slut gick hon in i badrummet där hon tog av sig alla sina kläder. Ställde sig i duschen och tvättade sig ren. Ren från all synd. När hon va klar gick hon in i sovrummet och ställde sig framför sängen på knä och bad sin nattbön i vanlig ordning.
- Tack Gud för att du vakar över mig och ser till min säkerhet. Amen.
Hon lade sig på sängen och fem minuter senare sov hon djupare än den djupaste trollskog.
Grannarna hade hört skriken ifrån allt bråk så dom hade ringt polisen. När polisen kommit fram och knackat på dörren ca: si så där en 10 gånger och ropat från andra sidan utan svar, så slog dom in dörren och fick se en man liggandes på ett blodfyllt golv med avskuren hals. Dom fortsatte söka igenom lägenheten och väl inne i sovrummet hade dom hittat en kvinna liggandes på sängen sovandes och dom hade frysit till. Sekunderna senare så drog dom upp kvinnan ur sängen och slängde på en morgonrock på hennes nakna kropp. Satt på hangfängsel och sedan fört henne ut ur lägenheten och in i en polisbil. Hon hade inte sagt någonting. Livlös tystnad. Hon va iskall som nattens mörker.
Gud ser allt.
Tills vidare, 100% uppmärksamhet.
// m
Bedroom Diaries
Jag känner doften av din parfym. saker jag ser, påminner om dig.
Din tavla som du tvingade mig att sätta upp i vårat sovrum.
Din skivsamling, dina dvd filmer med den där jävla Bergman.
Kläder från dig ligger utspridda i våningen, dina sexiga underkläder.
Jag hittar din lilla lekkamrat i din byrålåda.
Jag hatar att jag saknar dig nu när du är borta.
Tills vidare, fuck it.
// m
