Texas
Jag stod inför ett val för x antal år sen. Bli en del av samhället och bli ren. Ta tag i mitt liv helt enkelt. Det gjorde jag också. Texas hette min räddning, han va den finaste lilla människan jag någonsin hade sett. Hon, ja hon va hon med stort H. Vi skulle leva med varandra för resten av våra liv. Men vad jag tror alla redan har förstått, är att så blev det verkligen inte..
Han va inte min biologiska son och jag hade ingen som helst rätt när det väl tog slut och när det väl tog slut så ville hon inte veta av mig. I flera år nu har jag undrat varför hon va så grym och bara klippte banden, men idag vet jag. Även fast jag älskade det barnet som mitt eget och mest av hela världen så va det nog också det som va självaste problemet. Hon med stort H glömdes bort totalt i processen. Jag hade lagom kommit ut ifrån behandlingshemmet och jag visste inte alls hur man varken va en bra pappa eller en bra man för den delen. Pappa-grejen gick okej för jag gjorde allt för min Texas men att vara en man till en kvinna, det hade jag ingen aning om hur man va. Jag kunde faktiskt lika gärna ha skaffat mig en hund när det väl kommer till kritan.
Och om jag hade varit lika smart då som idag, så hade jag nog gjort det. Inte för att jag ångrar mitt val, men för att jag hade kunnat spara mig så mycket smärta och en väldigt stor förlust. Jag kommer aldrig få se mitt barn igen. Iallafall inte på samma sätt som då. Jag kommer aldrig få hålla om honom och säga;
- Va fin du är min son, jag älskar dig med hela mitt hjärta!
Näe, idag får jag se bilder av honom nån gång då och då ifrån hans moder. Jag vet att hon vill väl och att hon faktiskt innerst inne bryr sig, men jag kan inte låta bli att gråta varje gång och det känns bara krystat när jag väl får dom.
Texas är en del av mitt hjärta jag alltid kommer sakna, älska och önska för resten av mitt liv. Texas, min Texas. I mig lever du vidare som min son för alltid och jag tror att innerst inne att du minns mig även om det är ett förtryckt minne tack vare tiden utan mig. Men tro mig min älskade son, jag älskar dig!
Farväl...
Tills vidare, ehm.. jag har inget att tillägga.
// m
Det är Ni som är robotar.
Det är förvisso sant till en viss del, men jag skulle vilja benämna mig själv som kreativ snarare än som en drömmare. Jag skapar illusioner av verkligheter som kan bli sanna. Vad tror ni en religion är, eller en ideologi, ja politik överlag.
Jo en kreativ idé/tanke, eller som sagt, en illusion av en verklighet som sedan utvecklats till något som blivit sanning. Eller rättare sagt någons sanning som folk sedan tagit sig till. Tänk på vad det är för propaganda du matas med dagligen från alla olika håll. Skapa din egen sanning istället för att leva som en robot och slav under någon annans.
Tills vidare, kreativitet är Messias
// m
Ps. Kul att hela det här inlägget grundar i att jag låg och tänkte på hur sur jag blir när folk hatar, t.ex homosexuella. Vi är alla sexuella varelser och lever tack vare fortplantning. Kvoten hatet försöker styra genom krig och så vidare anser jag dock vara något sämre än som sagt exempelvis homosexualitet. Folk är fan ignoranta och sjukdomen är okunskap. Oh well now, det är waaay past my bedtime så vi hörs la. Ds.
Hank min vän!
Bakfylla, många vet inte vad en riktig bakfylla innebär. Speciellt inte som alkolist. Många har säkert erfarat en redig sådan men att vakna upp kallsvettig och inte kunna kliva ur sängen för du skakar så mycket och allt du kan tänka på är att få tag på en flaska rött eller en flaska whisky. I många år har jag gått runt och fått mina bakfyllor men aldrig så här. Kroppen krampar och det känns som om någon kniper åt runt varenda organ jag har i mig.
"Knack knack"
Jag går till dörren med små och osäkra steg, helst vill jag inte träffa någon nu. Men helvete vad glad jag blev när det va, låt oss kalla honom Hank, som stod där med en systembolagetpåse och gav mig den. Vad hitta jag då där i om inte en flaska rött. Ibland känns det verkligen som om Gud är på ens sida eller så är det bara som så att han vill ha död på en?!
Jag häller upp en stort glas rött och svepar första glaset direkt och redan efter bara några sekunder känner jag en stor tillfredställelse inom mig och jag slutar till och med skaka. Jag lutar mig tillbaka mot stolen och fortsätter skriva på någon halvdan dikt men lägger ner ganska snabbt för att hälla upp ett nytt glas. Detta glaset ska jag verkligen njuta av tänker jag och sveper givetvis hela det glaset också. Fattar tangenterna åter igen och låter inspirationen flöda;
Tre dagar, lätt trettio egentligen men tiden går så fort. Jag är så
medveten trots ändå så förd bakom ljuset in i det mörkaste av
de mörkaste hål. Jag vet, alla vet men det är ingen som gör något.
Inte ens jag. Det känns nästan som alla har gett upp hoppet om
en men framför allt vet jag att jag själv gjort det.
Gud vet, på tal om Gud. Är det inte konstigt att så fort man känner att det börjar lida mot sitt slut, att man genast börjar filosofera kring Gud? Man är nog jävligt liten och rädd ändå.
Tills vidare, this is just a drunken mans life.
God morgon!
Tills vidare, Ibland måste man bara pinka i vasken.
// m
Mr. Mikosevic
att se tiden är att se minnen och minnas varje sekund. Både fotografiskt likväl som ordagrant. Jag är en 9:a Jag skapar mitt eget universum varje dag. Igår var jag en 7:a. 6 timmar senare var jag en 9. Det gick fort för mig. Vi fanns innan den som ni kallar för Gud. Vi 9:or lever 569 miljarder år före er tidsmässigt till eran konstellation av vad tiden är. Ni är i vad vi kallar för "starten". Ni lever steget snabbare än stenen.
- Va? Frågar ni.
Ja alltså ni har ju bara tagit er till det stadiet där man nyss tagit sig utanför jorden under en livstid. Ni ökar sakta takten men ni är fortfarande så långt ifrån vad vi är. Vad JAG är.
Oj förlåt, ännu en gång så får ni en skjuts ut i det vildaste. Dessa små lurkarna dom är överallt. Ja, alltså det är dom som är dom små stjärnorna du ser på himlen. Dom är som lampor. Och när dom tänds så blir det en störning i tiden. Minnet fylls på för att kunna utvecklas. Ta det bara lugnt herrn, så ska du se att du är en 9:a snart.
Tills vidare, det är alltid lika kul. Puss!
// m
Tiden
Bara så ni vet så är det så här:
Det är som att hitta på en "hitta-på-maskin". Jag får folk att vilja vara kreativa. Jag är Messias. Vill du slå mig följe?
Jag vill dock endast bara skriva min poesi och mina short stories. Sen får ni göra vad ni vill.
Tills vidare, där du är, är också alla andra. Tiden är fin på det sättet.
allting är abstrakt. Till och med du!
// m
En dag i ditt liv
SYNOPSIS
ENDAGIDITTLIV
An original motion picture screenplay by
MIKAEL NOVAC
Syfte/Handling;
Människor är personligheter i form av olika karaktärer.
Denna film är tänkt att skildra människors olika sätt att se på vad som är galenskap och vad som är normalt. Vem är det som bestämmer att det är just så som det är och varför är det inte på ett annorlunda sätt? Koder som står innanför varje text som någonsin är skriven. Konspirationsteori på högre nivå. Aldrig har du skådat denna klockrena komedi om människor i vardagliga livet som vi lever.
Klipp - Oj vad hände, vi såg ju på film just nu. Plinkppllkunk. - Tror ni dom märkte något? Klipp - HALLÅ??????? Klipp - Egentligen är det bara detta en skön liten short story och endast bara nånting jag vill berätta.
Tills vidare, ha en fortsatt trevlig kväll med vad ni nu än gör.
// m
Målgrupp;
Jag vänder mig till berörda parter dvs. folk som söker efter något här i livet och undrar just kring livsåskådande frågor som tas upp. Men om man skall ringa in en speciell åldersgrupp så rör det väl sig om en ålder från 15-40 år. Dock skall även både yngre och även äldre kunna se filmen och finna den intressant och givande.
Avrundning;
Filmens längd hade jag tänkt mig en drygt 10-15 minuter, högst 20 minuter. Den skall börja med en slags introduktion av temat på filmen dvs. filosofi och livsbejakande frågor. Man ser alltså inte att DU sitter på mentalsjukhus först, för att göra din karaktär trovärdig. Filmen slutar dock med att man får se att du sitter på mentalsjukhus och det är då allting vänder gentemot din trovärdighet.
Tills vidare, ha en riktigt bra kväll faktiskt vad ni nu än gör.
// m
