Jag har alltid förundrats över universums existens. Vår, mänsklighetens existens. Det finns både teodala teorier i form av en Gud. Sen finns de dom vetenskapliga teorierna som handlar om den så kallade Big Bang. Först och främst så vill jag erkänna att jag har en tro på något gudomligt, men inte i form av en gud. Laplace sa en gång:

           - Jag är inte i behov av den hypotesen.

Jag vet jag har sagt det förut men låt oss nu istället spinna vidare på det här konceptet och se vart det leder oss. Så alltså, för att återgå till den teodala teorin som säger att Gud skapade universum, Gud är allsmäktig. När jag använder mig av min realism och kanske framför allt min cynism, så märker jag direkt tvekan i denna teori eller snarare kanske att man ska kalla det för 'tro' för det är ändå religion som vi pratar om. Och när jag övergår till den vetenskapliga teorin angående 'Big Bang' som handlar om en stor explosion av diverse materia och gaser som sen bildade vintergatan och dom olika planeterna och därav sen så har den så kallade evolutionen tagit vid och skapat liv. Vänta, där måste jag genast fråga mig själv och givetvis er, vad fanns egentligen innan denna kärna som exploderade och skapade vårt solsystem?

            - Är vi bara en vetenskaplig händelse som blivit till av miljoner års utvecklan?

Vad fanns egentligen innan explosionen? Svart tomrum? Då helt plötsligt kan jag genast inte låta bli att återgå till den teologiska teorin där det faktiskt var en Gud som skapade allt. Men samtidigt så motsäger jag ju mig själv då för jag vet ju att utveckling sker dagligen. Och hur jag vet det utan att lyssna på andra är ju väldigt enkelt genom att bara se på sig själv. Min hjärnkapacitet är möjligtvis begränsad men jag är ju fortfarande inte ens i närheten av att ha nått den. Med andra ord så utvecklas jag dagligen. Likaså när jag tränar min kropp så utvecklas den och blir starkare. Så hur kom vi till egentligen? Vad satte igång vår existens? Går det att återskapa en ny värld med hjälp av någon form av nytt Big Bang. Lutar vår existens till yttligare en supernova som i sin tur leder till en ny värld, med nytt liv?

             Frågorna är många och egentligen helt ovidkommande. Varför engagera sig i dessa existensiella frågor? Dessa frågor är något människan har frågat sig själva sen begynnelsen skulle jag tro - "Varför är jag här och vad är meningen med det?". Personligen kan jag inte låta bli att frodas i tankarna kring det men när jag väl börjar fundera så blir jag bara ledsen och deprimerad. Allt är en lögn, baksidan ljuger och framsidan pratar om vetenskap och Gud. 

En QP Cheese & CO. skulle sitta fint just nu...

Tills vidare, think outside the box for a change.

// m