Hank min vän!


Bakfylla, många vet inte vad en riktig bakfylla innebär. Speciellt inte som alkolist. Många har säkert erfarat en redig sådan men att vakna upp kallsvettig och inte kunna kliva ur sängen för du skakar så mycket och allt du kan tänka på är att få tag på en flaska rött eller en flaska whisky. I många år har jag gått runt och fått mina bakfyllor men aldrig så här. Kroppen krampar och det känns som om någon kniper åt runt varenda organ jag har i mig.

         "Knack knack"

Jag går till dörren med små och osäkra steg, helst vill jag inte träffa någon nu. Men helvete vad glad jag blev när det va, låt oss kalla honom Hank, som stod där med en systembolagetpåse och gav mig den. Vad hitta jag då där i om inte en flaska rött. Ibland känns det verkligen som om Gud är på ens sida eller så är det bara som så att han vill ha död på en?!

         Jag häller upp en stort glas rött och svepar första glaset direkt och redan efter bara några sekunder känner jag en stor tillfredställelse inom mig och jag slutar till och med skaka. Jag lutar mig tillbaka mot stolen och fortsätter skriva på någon halvdan dikt men lägger ner ganska snabbt för att hälla upp ett nytt glas. Detta glaset ska jag verkligen njuta av tänker jag och sveper givetvis hela det glaset också. Fattar tangenterna åter igen och låter inspirationen flöda;


                                        Tre dagar, lätt trettio egentligen men tiden går så fort. Jag är så 
                                        medveten trots ändå så förd bakom ljuset in i det mörkaste av 
                                        de mörkaste hål. Jag vet, alla vet men det är ingen som gör något. 
                                        Inte ens jag. Det känns nästan som alla har gett upp hoppet om 
                                        en men framför allt vet jag att jag själv gjort det.


Gud vet, på tal om Gud. Är det inte konstigt att så fort man känner att det börjar lida mot sitt slut, att man genast börjar filosofera kring Gud? Man är nog jävligt liten och rädd ändå.



Tills vidare, this is just a drunken mans life.


// m

Comments

Comment the post:

Name:
Remember me?

E-mail: (Hidden)

URL/Blog:

Comment:

Trackback